Följande berättelse är inspirerad av dikter från vikingatiden 

Berättelsen om gudinnan Sol

Sól - Sun- Sol - Sunna - Sunne

I åldrars urtid fanns ingen sol och ingen måne. Tiden förflöt, helt utan ljusskiftningar, omätlig och ändlös. Kanske har du själv tagit både solens uppgång och nedgång för givet men du skall veta att Sol är en urkraft, vars syfte är att utstaka tiden för mänskligheten och alla andra varelser i denna värld såväl som i andra världar.

Men låt oss börja från början. En man vid namn Mundilfare, vilket betyder ‘den som rör sig på bestämda tider’, hade två barn. Barnen var både fagra och flinka och fadern gav sin dotter namnet Sol och sin son namnet Måne. Syskonen var så bedårande att gudinnorna och gudarna höll rådslag om hur bäst vi alla skulle kunna ta del av deras skönhet. De beslutade sig för att skänka Sol en förtrollad, skinande vagn som de skapat av gnistor från Muspelheim, eldens rike. Sol gavs också två magiska hingstar, Arvaker och Alsvider, som spändes för vagnen. Sols bror Måne skänkes även han en förunderlig och lysande vagn dragen av kvicka hästar. Tack vare dessa gudomliga gåvor kunde både Sol och Måne nu resa över himlavalvet, spridandes ljus till allas vår beskådan. Och om du tycker att de ibland hastar över himlafästet är det inte det minsta underligt. De är nämligen förföljda av de två ulvarna Sköll och Hate, och har därför inget annat val än att skynda sig undan. De två ulvarna upphör aldrig sin jakt men så länge Sol undgår ulven Sköll och Måne undslipper Hate är alla världar säkra från rymdens tidlöshet. 

Åsa Trulsson
Grundare & designer 

Denna berättelse är inspirerad av utvalda verser ur dikterna Alvíssmál, Vafþrúðnismál och Giriminsmál från den Poetiska Eddan. Den kände islänningen Snorri Sturluson nedtecknade sin egen version av denna myt redan på 1200-talet, i det som kallas den Prosaiska Eddan.  

För tusen år sedan förklarade man mån- och solförmörkelser med att vargarna hunnit ikapp Sol och Måne och var på väg att förtära dem. Lyckligtvis lyckas Sol och Måne alltid fly i sista stund, kanske tack vare sina förunderliga hästar. Namnen på Sols hingstar, Arvakr och Alsviðr, betyder 'tidigt vaken' och 'väldigt snabb' på fornnordiska.