Berättelsen om gudinnan Trud

I åldrars urtid levde en svartalv som hette Alvíss, vars namn betyder ’den allvetande’. Det ansågs att få kunde mäta sig med honom i frågor om kunskap. En sommarkväll kom Alvíss upp från sitt hem under mark och stenar och begav sig mot Trudvagn, som betyder ’maktfälten’. Där bodde den mäktiga gudinnan Siv med sin make åskguden Tor. Tillsammans hade de en mycket älskad dotter, stridsgudinnan Trud. Så duglig och orädd var hon att Siv och Tor låtit namnge hela sitt rike efter henne. 

När så Alvíss till sist anlände till Trudvagn föreslog han djärvt att Trud skulle bli hans brud. Tor, som var känd för sitt hetsiga humör och sin skicklighet med sin hammare, kallade Alvíss för ett blekt beläte och menade att han inte hade tålamod för sådana förolämpningar. Tor ansåg nämligen att Alvíss var ett föga gott gifte för sin enda dotter. Tor sträckte sig efter sin hammare Mjölner för att göra besöket kort när Trud ingrep med orden 'Far, du har mig inte så kär som du alltid sagt, eftersom du inte fann det mödan värt att låta mig vara med i detta mål'. Trud var precis som sin far en råbarkad krigare, om än kanske något mer skarpsinnig. Tor antog att hans dotter hade baktankar och svarade därför 'Du skall själv råda om hon vill äga honom eller ej och inte skall du kunna skylla på andra, om giftet blir till olycka. Du må fritt säga om detta är efter ditt sinne eller ej'. Trud log, vände sig till Alvíss och sa 'Det synes som om jag skulle kunna hålla mycket av dig Alvíss, i fall våra lynnen stämma samman. Om du först svarar på alla mina frågor kommer jag att göra dig till viljes'.  

Trud, vars namn betyder styrka på fornnordiska, hade insett att hon möjligen kunde dra nytta av den enorma kunskap Alvíss ägde. Därför ställde hon nu den ena frågan efter den andra, och kvällen blev till natt medan Alvíss delade med sig av sin oändliga kunskap. Slutligen steg solen upp och – eftersom han var en alv - förvandlades Alvíss till sten så snart de första solstrålarna rörde vid honom.