Berättelsen om gudinnan Natt

 I åldrars urtid fanns ingen Dag och ingen Natt. Tiden flöt förbi, utan ljusskiftningar, obegränsad och oerhörd. Du har kanske tagit Natten för given, trots att ingen dag skulle gry utan henne. Hon är en himmelsk varelse, vars syfte är att mäta tid för mänskligheten och alla andra varelser i den nordiska kosmologins nio världar. 

Men låt oss börja från början. Natt föddes som enda dotter till en av de första jättarna. Hon var svart och mörk, och henne hår hade samma färg som korpen. I sitt första äktenskap fick hon en son, lika mörk och mystisk som hans mor.  Hans namn var Auðr, vilket betyder 'välstånd'. Natt gifte sig igen, den här gången födde hon en dotter som fick namnet Jörð, vilket betyder "jord". Slutligen, i sitt tredje äktenskap, fick Natt barnet Dag, en son som var ljushyllt och blond.  Vid denna tid höll gudinnorna och gudarna rådslag. Man beslutade att dela upp det vi nu kallar "tid" mellan Natt och hennes son, Dag. Båda erbjöds en häst och en vagn, och Natt gav sig av först, i hisnande hastighet mot himlavalvet. Under gryningens morgontimmar kan du känna skumdropparna från hennes häst Hrimfaxes betsel i gräset. För att alla varelser skulle kunna räkna åren, skilja mellan morgon, middag, skymning och afton, höll gudinnorna och gudarna rådslag. De mäktiga makterna beslutade att Sol, hennes bror Måne skulle resa runt himlavalvet, tillsammans med Natt och Dag. 

Så länge de lyckas undvika de hätska vargarna Sköll och Hate, som alltid är på jakt efter att sluka Sol och Måne, är alla världar säkra från rymdens tidlöshet. Därför var det, i åldras urtid, känt att natten alltid kommer före dagen. Så när du känner dig tyngd av mörkrets fullständighet, kom ihåg att natten är en del av ett utsökt samarbete av makter som rusar fram över himlavalvet och skapar något ovärderligt ur tomhet.